I år är det 90 år sedan Bedinge GK bildades. Under hela sommarsäsongen kommer vi att publicera en rad artiklar om personer som intervjuats och som på olika sätt har anknytning till vår fina golfbana.
Av Tommy Lindstedt
Under hennes första sommarjobb tjänade då 11-åriga Åsa Lundström ihop pengar till en åtråvärd golfklubba. Denna, hennes favoritklubba, spelar hon fortfarande med.
—Jag älskar den! Jag köpte den av Ivan Persson i hans shop - eller kanske rättaresagt skrubb som den snarare var på den tiden, säger Åsa som numera heter Jönsson i efternamn.
Som de flesta vet i Bedinge GK spelade hennes framlidna föräldrar, Kaj och Karin Lundström, mycket golf. Framför allt hennes far.
I 13 år var Kaj ordförande i klubben. Genom att nu ha blivit invald i styrelsen följer hon Kaj i fotspåren.
— I vår familj var Ivan Perssons träning obligatorisk. Där ska alla gå, berättade far och mor. Som sju-åttaåring vara det bara till att gå dit, även om jag då inte tyckte det var särskilt roligt, minns Åsa.
Den första klubba var en avsågad järnsjua som tidigare hade tillhört hennes far.
Hon minns Ivans golfskola som en plats där det var ”ordning och reda medfantastiskt mycket hjärta”.
På den tiden fanns det ingen drivingrange. Träningen skedde därför vid pumphuset viddåtidens femte utslag på den gamla banan söder om väg 9.
—När någon skrek fore dök alla i gruppen till marken. Ivan var vår stora idol. Efter träningarna kom hans fru, Gun-Britt med saft och bullar.
En av hennes bästa vänner då som nu heter Staffan Lamberg. Hur ofta han tjatade på Åsa om att de skulle gå ut på banan tillsammans minns hon inte.
Men så en dag under sommarlovet 1978 när hon var 11 år, ringde Åsa till Staffan.
— Ska du med ut och spela? Vad det var som gjorde att jag hade bestämt vet jag inte. Jag hade varit med på alla träningarna men aldrig dessförinnan självmant gått ut på banan.
De unga tjejerna var då ytterst få på banan. För Åsa innebar det att det blev medkillarna som hon spelade.
— För att som tjej få lov att vara med och spela gällde det att slå långt. Och det gjorde jag. Ganska snabbt blev jag duktig. När jag fick lägre handicap än killarna menade de att det berodde på att jag fick slå längre fram från damtee, säger Åsa.
Tillsammans blev de ett stort gäng som alltid hängde på golfbanan. Åsa nämner bland andra Staffan Landberg, Anders Brönnmark, Henrik Bengtsson och Henrik Hansson.
— Vi spelade alltid så mycket vi kunde. Många av gubbarna gillade oss inte. Vi fick inte spela golf mellan klockan 15 och 17, då skulle gubbarna spela. På morgnarna fick vi inte heller spela för det skulle de gubbar göra som inte jobbade. Det var en riktig gubbmaffia.
I det lilla klubbhuset fanns en läskautomat. I automaten stoppades det i en peng och så gick flaskan att dra fram.
— Där var vi lite busiga. Ibland tryckte vi ner en peg i korken och så hade man med sig ett sugrör. Och så var flaskan tom.
Med årens lopp blev resultaten allt bättre. Bland annat resulterade det i sexförstaplaceringar i klubbmästerskapen.
Som bäst var Åsa Jönsson när hon var i 20-årsåldern med fem i handicap. För att satsa ytterligare på golfen gick hon, efter en diskussion med sin far Kaj, med i Romeleåsen GK där hon stannade i tre år. På Romeleåsen spelade hon tillsammansmed P-O Ljunggren som sedan blev golfinstruktör i Spanien.
— De hade en väldigt duktig tränare på Romeleåsen och ett aktivt lag vilket innebar att vi under de tre åren var ute och spelade jättemycket.
Efter några år började hon plugga vid Lunds universitet och golfspelandet blev mer, som Åsa säger, ”till husbehov”.
Så småningom träffade hon den stora kärleken, Mårten, som inte spelade golf.
— Han insåg ganska snabbt att om han skulle platsa i familjen Lundström var det lika bra att han började med golf. Vi flyttade senare till Karlskoga i Värmland där vi fick två pojkar och stannade i elva år. När vi var här på somrarna fick även pojkarna gå den ”obligatoriska golfträningen”. Båda blev bitna.
Och så var det där med Åsas älsklingsklubba. Hon berättar själv:
— Jag var elva år och sommarjobbade på Strandköp. Fyra timmar varannan dag fyllde jag på godis, städade och ordnade och fick fyra kronor i timmen. För mina förstasparade pengar köpte jag den här puttern av Ivan i gamla klubbhuset. Jag älskar den och spelar fortfarande med den.
