Av Tommy Lindstedt
På 50-talet var det tennis som gällde för Göran Ivarsson. Men så dök det upp en golfande kvinna, Eva Runnerström, och livet förändrades för honom.
— Då tyckte jag att golf var något för gamla gubbar. Men för att imponera på henne kände jag att jag fick börja spela golf och blev medlem 1960, säger hedersmedlemmen Göran Ivarsson med ett stort leende.
1961blev Eva Runnerström klubbmästare i Bedinge. Sex år senare, 1967, flyttade Göran och Eva till München sedan han hade fått jobb som ekonomichef för ett av Kockums dotterbolag. Med sig hade de klubborna och fortsatte att spela på en bana i utkanten av den bayerska huvudstaden.
— På den tiden var det ingen stor sport i Tyskland, minns Göran.
I Tyskland föddes de två äldsta barnen vilket innebar att spelandet avstannade något.
Efterfem år flyttade familjen tillbaka till Sverige.
1984,med ytterligare två barn i familjen, började Göran engagera sig ideellt i Bedinge GK och valdes in i bankommittén.
Några år senare tog han över uppdraget som kommitténs ordförande efter avgående Sven Sjösten.
— Det var då vi började diskutera vad som skulle hända med golfklubben efter som arrendet med Domänverket, på den södra banan skulle upphöra 1986. Vi lyckades dock förlänga arrendet i tio år men såg samtidigt väldigt små möjligheter att få stanna kvar på den södra banan. Antalet klubbmedlemmar hade då ökat till omkring fyrahundra vilket innebar att det var riktigt trångt på banan.
1987var de första tio hålen klara på den nuvarande banan. Kvar på den södra delen spelades det på åtta hål fram till 1991.
Vid den här tiden spelade hela familjen Ivarsson golf. Ett av hans finare minnen är när Bedinge GK 1990 vann Föreningsbanken cup knatteligan.
— Om man får skryta lite så var mina två yngsta barn, Carl och Christian, ankarna i laget. Finalen gick på Falsterbo golfklubb. Vi slog Falsterbo, Ljunghusen, Barsebäck och några andra toppklubbar. Efter det insåg de på Näset att Bedinge inte var att leka med. På den tiden var Ivan Persson tränare.
2001valdes han till ordförande. Kort därpå genomförde klubben stora investeringar genom att bland annat förnya en stor del av banans maskinpark och att bygga en ny maskinhall. Samtidigt anställdes Christer Persson som greenkeeper.
Framtill 2007 hade medlemsantalet ökat årligen och var då uppe i 1752 personer. Men så slog finanskrisen till varpå medlemsantalet minskade.
— När folk fick det kärvt såg de förstås över alla sina utgifter. Många av de medlemmar som aldrig spelade sa då upp sitt medlemskap, minns Göran.
Under tjugo år har han och hustrun Eva bott i Antibe på franska Rivieran. På grund av det fanns det medlemmar som inför valet av honom till ordförande, ifrågasatte hans möjlighet att leda styrelsearbetet.
— Visst förekom det en del snack. Men under åren som klubbordförande missade jag aldrig ett styrelsemöte.
Utöver hedersmedlem i Bedinge GK har Göran förärats med Skånes golfförbunds guldnålför sitt 22-åriga ideella arbete.
Göran Ivarsson tillbringar sommarperioden i Beddingestrand, något som han i stort sett gjort hela sitt liv. Men när det drar iväg mot höst återvänder han och hustrun till Antibe och golfbanorna däromkring.
Golf i Frankrike är ingen folksport som här hemma. Istället utövas sporten tillstörsta del av personer i de övre ekonomiska samhällsskikten. Vilket samtidigt innebär att kostnaden för ett medlemskap är skyhögt.
— Vi har ett tiotal klubbar inom ett vettigt avstånd från där vi bor. Många av de som spelar är greenfeegäster. En medlemsavgift i Antibe, i form av en aktie, kostar 50 000 euro (500 000 kronor). Utöver det går den årliga avgiften på cirka4 000 euro (40 000 kronor). På grund av det valde jag att inte gå in som medlem utan spelar istället på greenfee.
Göranhar i dag 34 i handicap mot 15 när han var som bäst.
Undersommarmånaderna spelar han cirka två gånger i veckan.
Vilken är din favoritklubba?
— Jag är lite speciell och spelar bara med järnklubbor. Här funkar det, men på riktigt långa banor är det lite väl tufft. Jag slår gärna ut med en järntrea. Annars, ute på banan, använder jag ofta en sjua.
Spelar du fortfarande tennis?
— Oh ja! Tennisen tar aldrig slut. Varje sommar sliter jag på gruset på Beddinges tennisbanor, det har jag gjort sedan jag började spela 1953 eller -54.
Kommer ni snart att bli Beddingebor på heltid?
— En bra fråga, skrattar Göran. Det pågår en diskussion i familjen. Om du hade frågat mig för ett år sedan hade jag sagt ”kanske det men det kommer att dröja”. Men nu när vi under det sista året varit tre månader i Frankrike och resten här, har vi börjat tänka om.
