Av Tommy Lindstedt
Per-Johan ”Poan” Ytterman är en av golfklubbens största eldsjälar. Utöver att han spelar golf flera gånger i veckan året om är han en trogen frivillig banarbetare i ”tisdagsgänget”.
— Det är kul men ganska slitsamt att hjälpa till på banan. I mitt tisdagsgäng går jag under benämningen ”kalhygget”, säger han och skrattar.
Smeknamnet fick han när han med motorsåg i handen stammade upp träd på banan. Och fällde en del. Några kompisar tyckte att han gick lite hårt fram i vegetationen och gav honom därför smeknamnet "kalhygget".
Det var som ung filialchef på Svenska fläktfabriken i Eskilstuna på 1970-talet som golfintresset började ta fart.
Istället för att bjuda ut kunder på krogen föreslog Poan att företaget skulle locka ut dem på golfbanan. Och så blev det.
Under några år varvade han golf med segling. Det var först på 1990-talet som golfen blev den dominerande sporten för hans del.
Så småningom blev Poan medlem i Haningestrands GK där han senare valdes in i styrelsen, ett uppdrag han hade i drygt tio år.
Som sommargäster i Skateholm blev han och hustrun Ann, medlemmar i Bedinge GK 2001. Fem år senare såg de till att slå ner bopålarna permanent i Skåne, närmare bestämt i Stora Isie på Söderslätt.
Intresset för banan och medlemmarna i Beddingestrand accelererade för de ”gamla stockholmarna”. Tillsammans med några golfkompisar var Per-Johan med och startade den så kallade medlemskommittén som årligen arrangerat olika temaaftnar.
— Det var föredragshållare och författare. Vi hade skådespelaren Michael Segerström här. Och vi hade vinprovarkvällar, den aktivitet som i särklass drog mest folk.
På grund av pandemin har medlemskommittén legat lågt och tvingats ställa in tänkta aktiviteter.
Fem-sex år satt Per-Johan i klubbens styrelse. Utöver det var han under tio år bankommitténs ordförande.
Nu är det i ”tisdagsgänget” han lägger ner mycket svett och möda, när det inte sker hemma på tomten på ”Gräddhyllan” på Blågransvägen i Beddingestrand där han och Ann bor sedan fyra år tillbaka.
Det finns tre frivilliga gäng - ”tisdagsgänget, onsdagsgänget och torsdagsgänget”.
Per-Johans tisdagsgäng, består av tolv volontärer som utan ersättning lägger sina strån till stacken för att hålla banan i toppskick.
—Visst, det är ett slit. Vid något tillfälle försökte jag spela golf efter att jag jobbat en tisdag på banan. Men det var helt omöjligt. Kroppen ville inte, skrattar Poan.
Förutom i tisdagsgänget är han en ledande gestalt i GPS - Golfande poeters sällskap.
—Vi startade det för något år sedan. Det har mynnat ut i att vi varje torsdag spelar golf tillsammans. I dagsläget är vi elva stycken.
Idag spelar Per-Johan på hcp 13, något högre än då han var singelspelare.
— Då för några år sedan, när jag stolt berättade för några icke golfspelandekompisar att jag äntligen blivit singel, stirrade de på mig och sa ”va, men hur gick det med Ann, din fru?”
Vad tycker du om vår bana?
— Den är fantastiskt vacker. Det kommer alltid att finnas personer som har den ena eller andra synpunkten, men i det stora hela är det en fantastiskt välsköttbana. Detta ska vi tacka den mycket duktiga banpersonalen för.
—Emellanåt tänker jag på att det finns så många människor som har synpunkter men så få som är bredda att fysiskt ställa upp och jobba.
Så var det slutligen det där med favoritklubban. När jag frågar Per-Johan om vilken som är hans, får jag först till svar:
