Av Tommy Lindstedt
Han fick låna en järnfemma och en putter av Nisse Jönsson, en gång i tiden vice ordförande i klubben.
— Sedan var det bara till att gå ut på banan. Då var det inte så noga. Man fick flytta på sig om det kom några riktiga spelare, säger Tommy Ljunggren, under 21 år ledamot och därpå sekreterare i styrelsen. För de insatserna utsågs han till hedersmedlem.
Tommys frispelande på den gamla banan tog dock slut en dag. Det sedan Ebbe Alwén gick fram till honom, lade handen på hans axel och sa, ”du är här så ofta, nu är dags för dig att bli medlem”. Året var 1971, för femtio år sedan.
Sporten som dessförinnan lockade honom mest var tennis. Men i samband med att Tommy lade allt mer tid på golfen avtogs tennis spelandet. Den sista tävlingen i ”den vita sporten” skedde antingen 1973 eller 1974.
—Tennisspelare som Jerker Nyberg, Ingemar Kullenberg och Rolf Hagtorn hade gått över till golfen. För mig blev det samma sak.
En av de mest avgörande händelserna beträffande golfen var kärleken. Under en årsfest som arrangerades av golfklubben på restaurang Pärlan dök det upp en tjej som sålde lotter.
—Festen började alltid med en drink i gamla klubbhuset. I samband med det såldes det lotter som dåvarande sekreteraren Sölve Jirström hade skaffat fram. Bland dem som sålde lotter var hans dotter, Vibeke. Jag var kanske den tredje eller fjärde personen som hon kom fram till för att sälja. Efter en stund klev hennes far fram och sa, ”Vibeke, det finns fler som vill köpa lotter”, säger Tommy och skrattar.
Kort därpå blev de ett par, gifte sig och fick två barn.
— Efter det att jag träffat Vibeke blev det mycket fokus på golfen genom att jag och hennes far, Sölve, spelade tillsammans varje lördag.
Numera blir det mest golf tillsammans med gamla vänner.
På ett år räknar Tommy med att det blir omkring trettio rundor.
Två gånger har han genomfört bedriften att slå ett hole-in-one.
— Det var under ett klubbmästerskap på den gamla banan, hål två. Men tyvärr hamna de jag på fel green så jag spelade på hål åtta. De båda greenerna låg väldigt näravarandra, säger Tommy.
— Men en gång, efter 46 års spelande, lyckades jag göra ett riktigt hole-in-one på hål fyra. En fantastisk känsla.
Som lägst handicap har han haft 7,6, det var 2008. Nu ligger han på 17,9 hcp.
En av fördelarna med banan i Bedinge är, som Tommy ser det, att den inte tar speciellt lång tid att spela. En av anledningarna till att banan är snabb, menar han, är att ruffarna inte har så högt gräs.
— Man behöver inte lägga så mycket tid på att leta bollar.
Tommys favoritklubba, en Ping putter, fick han 1973 i julklapp av sin hustru Vibeke.
— Jag har fått veta att den lär vara tillverkad i Karsten Solheims så kallade garage, där han startade tillverkningen av Ping, alltså före 1973 då man startade en större fabrik.
Tommy Ljunggrens favoritklubba, en Ping putter, fick han i julklapp av sin hustru. — Men visst finns det även andra tillverkare som gjort bra putters.
